Gengas som bränsle

Gengas som bränsle användes för att kunna köra ett fordon med förbränningsmotor under krigstiden. Bristen på bensin tvingade fram ett alternativ till den explosiva bensinångan. Man fann den i gengasen. Generatorgasen, som består av kolmonoxid (CO), vätgas (H2) och metangas (CH4), bildas vid en ofullständig förbränning. Den alstras genom strypning av tillförsel av syre. Gasen (CO) är livsfarlig att inandas och har orsakat många dödsfall. I gamla hus, med vedspisar ock kakelugnar, där tillförseln av syre strypts, har den inströmmande gasen vållat många olyckor. Ved, träflis, torv, träkol och koks kan användas vid torrdestillationer (pyrolos) för generering av den den giftiga gasen.

Gengas som bränsle användes för att kunna köra ett fordo  med förbränningsmotor under krigstiden. Bristen på bensin tvingade fram ett alternativ till den explosiva bensinångan. Man fann den i gengasen.
  • Gengas som bränsle användes för att kunna köra ett fordon med förbränningsmotor under krigstiden. Bristen på bensin tvingade fram ett alternativ till den explosiva bensinångan. Man fann den i gengasen.
LÄS MER: Skrota bilen gratis med hämtning i Göteborg

Redan på 1800-talet användes gengas som bränsle inom stålindustrin för upphettning av de stora smältugnarna. I praktiken kan den betraktas som föregångare till den fossila oljan. I slutet av 30-talet då bensinbristen var ett faktum startade en intensiv kampanj. Genom diverse tidskrifter informerades om gengas möjligheter att ersätta bensinen. Det var främst last- och person-bilar som berördes. Biltillverkarna Volvo och SAAB lanserade sina speciella aggregat. Ford, Mercedes och Chevrolet, som var frekventa bilmärken, erbjöd lösningar till sina kunder. Efterfrågan blev stor. Det registrerades närmare 72 000 fordon, med sådan drift, på några år. För att underlätta inköp et av ett aggregat anordnades en statlig lånefond till i första hand landets åkerier. Två olika generatorer lanserades. Ett för användandet av endast kol och ett konstruerat för ved.

Skitigt jobb att framställa gengas

Monteringen av vedtunnan var besvärlig beroende på storleken. Två alternativ, fram-eller bak-placering, kunde väljas. Tunnan bestod av två delar. En undre kammare för förkolning (pyrolys) med mycket hög temperatur. Den övre delen bestod av ett vedförråd. Ju större den var desto längre kunde man köra innan det krävdes påfyllning. Och vid sådan måste man raka ut aska. Det stod ofta speciella kolbingar på rastplatserna där avfallet kunde slängas. Men arbetet med framställa gengas var smutsigt. Att åka klädd i kostym var inte tillrådligt. Det tog också lång tid att komma iväg med en kall panna. För att få glöd i poryloskammaren krävdes en antändningsanordning, som varierade på många aggregat.

Många personer fann ett arbete med sotning och upptändning av andras bilar. Generatorgasen, som alstrades av den upphettade trämassan, måste först passera ett cyklonfilter. Det fungerar som en crentrifugalavskiljare och sorterade bort sotartiklar och aska. Därefter skulle den passera ett vattenbad för avskiljning av mindre sot- och ask- partiklar. Dessa två behållare var oftast förmonterade på tunnan. Vidare skulle gengas kylas ner i en värmeväxlare för att få högre densitet och var jämförbar med en laddluftkylare.

Slutligen måste den passera ett filter av korkmassa för rening av tjära, vatten och kolstoff. Placeringarna av dessa behållare var beroende av vilken plats som tunnan hade monterats. Den stora nackdelen med den här driften var den långa starttiden. Bilen kunde inte användas vid akuta fall. Ingen förare kunde åka med finkläder på grund av de kontinuerliga sotningsarbetna. Och den giftiga kolmonoxid orsakade många svåra olyckor. Fördelen, med gengas som bränsle, var först och främst att det var nära till bränslepåfyllningar, som fanns i skogen.

LÄS MER: vad är en mild hybrid bil

One thought on “Gengas som bränsle

Kommentarer inaktiverade.